Feminism och tro

Feminismen är ingen åsikt det är kunskap.
Tro är ingen åsikt det är tro.
Tro är inte kunskap.
Det ena har inget med det andra att göra.

Jag tror inte på Gud, än. Ändå skriver jag Gud med stort G. Jag respekterar folk som tror, men att vara feminist och att tro är inget en kan likställa. En är sin tro, och lever med den övertygelsen. Feminismen är ingen övertygelse, det är fakta. Tro är aldrig fakta, kan inte heller vara fakta. Sen kan en ju inte diskutera det här från början för då kommer den som tror att säga "Jo, det är fakta" och så kan man inte säga emot för det är det FÖR DEN, MEN att samhället är ojämlikt finns rakt framför näsan på oss. Det handlar om samhället. Vår gemensamma verklighet på jorden, inte din egna gudstro.  

/Ingrid

Shai, Nir, Very Early, går du jazz eller?

Nir Felders nya skiva Golden Age är riktigt bra alltså. Najs stuff. Idag är det bra med mig. Jag har kommit tillbaka från förra veckan som var ett skämt till vecka. PMS, nyligen återvänd till Lunne och därmed efter på ALLT och ny låt: VERY EARLY. Vilken jävla låt. Fin, men jävla jävel till låt. Åh. Jag börjar få pli på 'na men i början fick den mig att vilja byta instrument. Varför spelade jag inte bara piano från början? Så kul att spela piano. Spelar Billie's bounce nu på bi-pianot. För övrigt på topp tre av mest värt det här året på Lunne. (Sångundervisningen, bi-pianot, gymmet) (eller kanske kompisar, sångundervisningen, bi-piano) (skitsamma) Har lärt mig svinmycket och känner mig sjukt kaxig när jag spelar walking base till Autumn Leaves.

För övrigt sjukt besviken på Rytmus som går tillbaka x antal steg i utvecklingen och rekryterar bland sina elever åt ett skivbolag som ska starta en tjejgrupp. Måste ni? Helt seriöst. Tjejgrupp. Vad är ens det. Jag blir så arg, jag orkar inte med den här skiten, jag avgår. Är det det målet ni ska ha för alla stackars sångbrudar ni är tvugna att ta in för att fylla era klasser med tack vare Academedia och som ni sen knappt kan undervisa ordentligt. Sex sångare i en ensemble är ju ett skämt det med.

Lever också på energi från Shai Maestro Trios konsert i måndags. Vi fick gå på en clinic med skolan innan också och jag ba "jaaag känner DOMM EHRMAGERD". Nej. Men lite. Det var jättekul att träffa dom igen. De när mig med värdefull energi och kraft och mod att våga och orka fortsätta hålla på med musik, för det krävs. Inom jazz, som en genom improvisationen blir så sårbar, är det extra viktigt att lyssna på musik och påminna sig om varför man gav sig in på det här från början.. när man står och försöker förstå hur Very Early ens kan existera och fungera som låt och att folk kan spela den. Känns helt sjukt att de bryr sig om mig och peppar mig att fortsätta göra det jag gör och tycker att det är viktigt. Är så tacksam.

/Ingrid

Andas igen

Den senaste månaden har jag velat skriva så mycket. I min bok, men jag glömde den hemma när jag åkte iväg och sökte. Känslan av att vara naken inför juryn är påfrestande. Efter Malmösökningen, där jag gick vidare, så var jag helt slut. Tre dagars adrenalinpåslag och sömn på madrassgolv som gav mer att önska. Jag spenderade torsdagen i min säng och sov elva timmar natten till fredag.

Jag vill skriva om rädslan för vad rasisterna som lurar under mitt Sveriges yta ska göra med vårt land. Jag har brist på förståelse. Jag vill skriva om min jävla hals som gjort ont sen turnéveckan i princip. Jag har sån lust att träna och röra på mig, jag hatar när min kropp förslappas. Jag vill skriva om klumpen i magen, jag gör inte tillräckligt i skolan. Inte tillräckligt med pengar. Inte tillräckligt färdig plan inför hösten. Inte tillräckligt många trådar ute för sommarjobb. Inte tillräckligt fit. Inte tillräckligt engagerad.

Men. För nu skriver jag om våren. Jag öppnar mitt folkisrumsfönster och hör ån brusa och fåglarna kvittra utanför. Jag kunde inte sova för fåglarna lät så förbannat. Om hur jag plötsligt minns alla ljumma sommarkvällar, och anar doften av sommarregn när asfalten utanför entrén sköljs av det första.

/Ingrid