Cancerdrömmar (ånej)

Inatt drömde jag att jag var sjuk i någon virussjukdom som jag inte skulle överleva, och så gick hela natten åt att brottas med dödsångest. Jag hade liksom inte ont, men jag visste att jag skulle kunna dö inom en vecka. Mina föräldrar, min bror och Teo försökte liksom lugna mig men det gick inte så bra. Till slut fick jag försöka trösta dem för att de var ledsna. Jag hade alltså inte så stora problem att gå upp när klockan ringde vid åtta. Jag drömmer sånt där ganska ofta, men igår var det väl för att jag såg ett program som heter döden, döden, döden på SVT och det sög för jag tycker sånt är så jävla jobbigt men jag kan inte stänga av det. Tvingar mig själv lite att kolla för att jag vill kunna klara av det, att möta döden och inte bli panikslagen, och jag tycker att det är lite spännande, men det är psykiskt påfrestande. Jag gör alltid så. Tittar på ett program fast jag tycker att det är lite jobbigt men jag kan inte stänga av. Masochist? Gillar att plåga mig själv? Mums?

Nu håller jag på och övar. INGEN MOTIVATION. GAH. Jag vet inte ens vad jag vill med min övning. Jag blir bättre på att läsa noter, och typ får mer kontakt med stödet, men jag har inga konkreta mål. Måste kirra det. Ikväll åker jag hem!

/Ingrid

Hungrid

Om fem minuter är det luuunch woohohohohooo! Här på Lunnevad är jag en bebis. Frukost vid åtta, mellanmål vid tio, lunch vid tolv, mellanmål vid två, middag vid halv sex, kvällsmål vid åtta. Så underbart.

Det var en vädigt bra helg i Stockholm, och det känns väldigt bra att jag ska åka tillbaka igen på torsdag. Fick en ny läkartid på fredag. Jag har inte en så bra Lunnevadperiod just nu. Jag vill inte öva, jag har en classic Ingrid: höstförkylning så man får ont i halsen men inget mer och jag längtar hem, till lugn och Teo och kompisar. Det är fint i Stockholm. Det var dock svinigt kallt i helgen. På lördagen gick Teo och jag på stan, vi hängde runt kring centralen. Jag köpte ljus å julgrejer, men vi orkade inte så mycket för det var folk överallt. Helgen INNAN löning. Förstår inte det. Fast folk på NK har väl så mycket pengar att det inte spelar någon roll när de får lön. Julhetsen har i alla fall redan börjat, fast vi är inte lika illa som engelsmännen och amerikanerna. När jag och Teo var i London var julhandlingen redan i full gång, vi snackar slutet på oktober. Vi åt lunch på Beijing8. Dumplings serverar de där. Mycket bra vegetarianmat. På lördagkvällen åt vi middag hos Teos mamma med den familjen, det var mysigt och gott. Vi brukar liksom hoppa runt och äta goda middagar hos våra föräldrar på helgerna för att alla vill träffa oss. Underbart bortskämt. På söndagen vaknade vi jättesent. Teo åkte hem och städade och jag gjorde mina läxor. Har varit duktig i helgen och gjort läxor faktiskt. Sen överraskade jag Teo med varm choklad och lussebullar på Mariatorget. Tanken var att vi skulle gå upp på Monteliusvägen och titta på solnedgången (vid tre...) men det blev fel och jag började gråta för att det blev fel med ljuset men vi satt där ändå och det var fint men svinkallt så vi gick därifrån så fort vi var klara och sen åkte jag.. hit.

NU SKA JAG ÄTA. Undrar vad det blir för mat?? Jag gissar på bönor eller sojakorv. Det är det enda man får här. Visste ni att jag betalar 145 spänn om dagen för maten här? Därför ska jag sno med mig lite mjölk från matsalen nu. Som hämnd.

/Ingrid

VM i skeva ögon

Jag är hemma i Stockholm nu och har precis ätit vegoburgare med pommes, pepparsås och sallad till middag. Sjukt fin tillvaro. Idag har jag ätit frukost med mormor och mamma (lämnade hunden och plockade upp bröd och croissanter på valhallabageriet på väg hem) och pratat om ifall kappan som mormor köpt har rätt grå nyans och hur jag egentligen har det på skolan. Sen åkte jag och mamma och gjorde diverse sjukhusärenden. Min läkare var sjuk (host. ironi. host.) så det blev att jag följde med på mammas läkarbesök och sen följde hon med mig när jag skulle vaccineras för gula febern inför Seychellerna. Efter det åkte vi hem och mamma drog iväg å jag satt mest kvar i soffan och tittade på TV, städade mitt rum, gjorde mina läxor och kände inte för så mycket mer när min kompis Thandi ställde in vår fika. Fika alltså, heligt. Jävla väder å dä.

Just nu är jag så himla småputtrande förbannad på Sverigedemokraterna hela tiden. Vilka pajjasar. Speciellt sen jag såg En Skam för Sverige med Magnus Betnér och Soran Ismail. Dom dissekerade deras uttalanden och ställde dem mot varandra till dess att man såg det sjuka och komiska i det. Och att alla fascister, rasister, nazister, extremister och konservativa egentligen bara är väldigt rädda individer i grunden. Det är det som är mest frustrerande. Vi andra vanliga dödliga hanterar våran rädsla med att konfrontera den och resonera med oss själva istället för att ba DET ÄR FAN INVANDRARNAS FEL. Det är så frustrerande att se på när de rädda kalkonerna springer omkring och lämnar kaos efter sig.

/Ingrid

Gardiner

Jag skrev nyss ett jättefint inlägg också råkade jag radera det. Det var väl jätteonödigt.

Jag åker i alla fall hem ikväll. Till Stockholm, Gärdet, baby. Mamma å pappa å hunden å Teo. Å sängen. Jag har inte sovit så bra den här veckan. Distansförhållandet funkar helt okej med tanke på att vi ändå ses rätt ofta men just att sova isär har inte funkat, vi satt ju ihop när vi gick på Birka och sen fortsatte det under sommaren och nu ses vi bara på helgerna. Märkligt. Den här veckan har jag haft svårare att somna än vanligt. Varje gång jag blundar så tror jag att det står en mordisk grudge-brud i sjuhuslinne inkletat i svett, blod och smuts och stirrar på mig vid fönstret. Vid det här laget har jag nog öppnat ögonen och konstaterat att där bara finns

gardiner.

Och dom har jag köpt själv på Hemtex i Östersund.

Må SJ vara med mig på min färd. Älskar hur låg service dom har. Man frågar hur de har tänkt sig att en ska ta sig hem nu när de blivit såpass försenade att man missar sista bussen. Dom ba

DET ÄR INTE VÅRT PROBLEM!!!!!!!1111 (istappar faller runtomkring)

Det är oftast så då att man håller sitt "... jo." för sig själv.

/inkzor

Ingrid Malmén

Jag har bloggat förut. Jag tror att jag började när jag var 13, sen bloggade jag tills förra året. Först var det inkzor.blog.com, sen inkzor.blogspot.com. Anledningen till att det blev just inkzor är för att jag heter Ingrid... och kallas för inkan. Inte längre, men förut. På playahead (ja just det, den gamla ragatan) hette jag inkan13, sen frågade jag mina vänner när jag skulle starta blogg om vad de tyckte att jag skulle heta. Tror att det var min bästis Sonia som kom på inkzor. Det var ju trendigt då. Zor. Jag har funderat på att skriva ut alla inlägg på papper, det skulle nog bli en hel del pärmar, men miljökämpen i mig och mitt tålamod har stoppat det. Är lite rädd för att allt bloggande ska försvinna, man kan inte lita på intranätet nejnej. Det finns liksom inlägg om mitt liv sen 2008. Fatta att ha det som en bank. Bloggen var länge en del av mig. Jag skrev varje dag, ibland fler, hade som mest 100 läsare om dagen. Skrev mystiskt om kärleksäventyr, roliga möten och händelser, radade upp favoritord, förolämpade folk, listade saker, delade musik och bilder (mest på mig själv). Skrev först assow, omg men efter ett tag mer svåra ord (tyckte jag) som fabulöst och enastående. Jag älskade att formulera mig, om saker jag var med om eller om det som fick mig att tycka. Jag tyckte mycket om folk, om politik (miljöpartist), om mina skolor. Mina inlägg kunde bli meterlånga. Jag kan läsa allt och se hur jag växte upp och bekräftelsebehovet blev mindre och mindre.

Sen slutade jag förra hösten.

Mest för att jag inte hade tid. Jag började på en ny skola, Birka folkhögskola uppe i Östersund. Och jag blev kär och det gick inte som det borde ha gått fast det gjorde det ändå tillslut för nu har jag och Teo varit ett par i ett år, men då orkade jag inte skriva mer. Det orkas inte med mitt i allt. Jag minns att det kändes som att jag tappade mina ord, men nu ligger dom på hög i mig, så jag börjar om. Mitt riktiga namn är Ingrid Malmén. Det ville jag inte använda förut för det var för privat och farligt att droppa sådär utan eftertanke på internet, men nu finns en ju överallt så det är lika bra att återta ens namn själv. Det ska bli spännande att se vad det blir av det här.

Jag ska gå och inte äta lunch för det är kålpudding idag. Knäckemacksmecka here I come.

/Ingrid