SEYCHELLERNA

Nu åker jag till Seychellerna (först huvudön Mahe ett par dar och sedan La Digue, ön nedanför, resten av tiden) och kommer hem den 7e januari! God jul och gott nytt år!

/Ingrid

Män. Jazzmän.

Ikväll har jag tänkt på hur jag ska orka överleva i jazzvärlden som är full av pompösa män. Eller, det finns ju inte bara pompösa män. Jag kan spela med Teo, Kalle, Christian, David, David, Lo, Alexander, Samuel, Tobbe, Tomas, John, the list goes on med fina människor. Efter dessa har de pompösa männen ett grovt övertag. Jag orkar faktiskt inte ens med dem som är här på Lunnevad. Jag ORKAR inte. Det så mycket som är osoft. Jag vet inte om jag orkar ge mig in i en sådan värld där jag måste ta sexistiska kommentarer och strukturer samtidigt som jag ständigt måste bevisa att jag FAKTISKT KAN. DET BEHÖVS REVOLUTION! JAG SKULLE HA BÖRJAT SPELA BAS! JÄVLA AS! Att alla inte bara kan vara jämställda, bejakande, öppna och drivna människor. Drivande mot samma mål i musciserandet. Det skulle vara så mycket lättare då.

En annan sak jag tänker på är hur min blommande blomma ska överleva jullovet. Jag tror jag måste ta med den till Stockholm så att den som vattnar blommorna i vår lägenhet medan vi är borta även vattnar den.

En till sak jag tänker på är Lo som fyller tjugoett år idag. Det vill vi fira med blommor och blad och tårta och säkert alkohol. Hon är på Skurup och jag litar på att dom sköter det jättebra där.

Nu är det bara tisdag onsdag torsdag fredag och sen på LÖRDAG åker vi mot Seychellerna wooo!!!!

/inkzor

Vänkärlek

Åh. Jag släppte precis av Alva på tuben efter en kväll med middag, julgodisbak och sänghäng. Så sjukt härligt att det bara vände min dag med huvudvärk och illamående till någonting bra. Vänner är bäst. 

/Ingrid

Idealet och feministen

Jag höll på att missa tåget som jag sitter på nu för att jag missade bussen från Lunnevad (föreställ er en Ingrid som springer allt vad hon kan med en rullväska efter bussen som varken ser henne eller hör hennes förtvivlade skrik sisådär ett par meter bakom) Sen gick nästa buss försent så jag höll på att missa den anslutande pendeln som skulle komma fram i Linköping tio i sex. Och mitt tåg till Stockholm skulle gå vid sex. Men busschauffören la plattan i mattan medan jag grät och pratade i telefon med Teo. Jag vet minsann hur man klarar pressade situationer med stil och finess. Jag är faktiskt nästan en 20 år gammal kvinna nu. 

Nä. Men det gick bra i alla fall.

Jag känner mig lite psykiskt instabil. Jag känner mig som en gris som ska ätas till jul. Typ gödd, svullen. Jag har säkert gått upp fem kilo det senaste året och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Försöker älska min kropp och vara stark kvinna som klarar av det, men samtidigt tittar jag på bilder på ett slankare jag från förr och mår dåligt och tycker att jag ska ta tag i mig. Jag tränar liksom regelbundet och äter bra. Jag äter godis ibland. Men strunt samma. Det hela handlar bara om att jag vill kunna känna mig fin och inte svullen och det känns extra jobbigt att känna sig fet nu när jag ska åka till Seychellerna och spendera merparten av min tid i bikini. Hade någon idé om att jag skulle svältai mg själv lite till resan (läs: inte äta godis, träna varannan dag, äta minimalt med kolhydrater) men jag klarade inte av det för:

- Jag älskar att äta

- Jag hatar att vara hungrig

- Om jag inte äter ordentligt, och regelbundet, får jag lågt blodsocker och då blir jag trött och sur. 

- Jag går på folkis och om jag får ugnssojakorv med bostongurka till lunch så äter jag potatismos och knäckemackor den lunchen för att överleva resten av lektionerna.

- Jag blev höstförkyld

- Jag har haft fett mycket att göra 

- Jag är lat.

Det är jobbigt att prata om sånt här. Jag tänker fett mycket på hur jag ser ut hela tiden och jag vill vara smalare, men jag tycker liksom att priset är för högt att betala när jag nu kan springa, styrketräna, har en pojkvän som älskar mig och min kropp. Jag är ju inte tjock. Men det är möjligt att jag i vår försöker vara mer återhållsam och träna lite mer. Vi får se. Fortfarande har idealet och feminismen i mig en svår närkamp om den här frågan. 

/Ingrid

Lite bilder från den senaste tiden

Lotta kom och föreläste på Lunnevad i måndags om normkritiskt pedagogik. Hon är en enorm inspirationskälla för mig, min gamla gymnasielärare i samhällskunskap och teater. Hon är en force of nature. 

Teo i onsdags på Oliver Twist. Vi körde en utekväll ihop. Han är coolast.

Sthlmselfie mitt i all julhets.. Med Sven. Jävla Sven alltså, mycket snack men små kalsonger. Har faktiskt hittat lite klappar!

Igår gjorde vi asgod lasagne. Lasagne är min favoriträtt. Vi skulle dela på en flaska vin men jag drack mest (standard) och försökte tvinga Teo att dricka mer. Kändes fett.

Gårdagens utsikt över Gärdet.

Nu är jag och Teo på väg till hans pappas lägga i midsommarkransen. Jag har varit på glöggfest i Kummelnäs med mamma och pappa och spontansjungit med ackiselever och det var jätteläskigt. Men skitkul. Jazz är bäst på det sättet, man kan vara spontan och spela med vem som helst om man kan låten, tonarter och tempot. Det var najs!

/Ingrid

Misstag

Jag har begått ett misstag. Ni vet ett sånt där som man känner så fort man gör det att: det hände. Inget sånt som man ångrar efter en tid och tänker att "det hade jag ju kunnat hantera bättre" utan det här var mer som en käftsmäll. Det är ingen fara, men jag älskar ju honom så mycket att jag blir rädd även efter ett mindre bråk. Vi är bra på det sättet att vi är snabba på att skrika på varandra och gråta och säga förlåt. Så måste det vara, annars förgås kärleken i ånger och bittra tankar.

Så nu måste jag åka till Stockholm. Snälla John skulle upp idag i bilen så jag åker med. Jag hade tänkt måla naglarna men det hinner jag inte nu. Hinner aldrig det så nu går jag med fula naglar. Vi hörs hörrni.

/inkzor

Tredje december

Idag gick jag upp, åt frukost, hade jazzlyssning (mansmusikerlyssning) och sen gick jag och la mig igen och slumrade tills nyss. Sen sjöng jag upp i duschen, sorry grannkidsen.

Igårkväll skulle jag ha övat men istället så låg jag i en hög med ett gäng fina lunnegrappar (finsk dialekt obs) i smallssoffan och kollade på Men Who Stare At Goats. Det var en riktigt märklig rulle, som jag tyckte mycket om. Se den om ni inte har sett. Dock håller jag med David som sa "Skitbra rulle, tills den försöker ha en mening i slutet. Den skulle bara ha varit sjuk rakt igenom." varpå han fortsatte med "TITTA! HÄR ÄR DET SPERMARESTER" *pekar på golvet*. Det höll jag inte med om. Det är sådär med David, små stunder av briljans blandade med... annat.

Insåg att jag har glömt berätta en sak! På söndag ska jag och pappa gå och se TOMMY FAKKING KÖRBERG! I lördags, innan jag drog ut å wingmanade, så åt pappa och jag middag och efter ett par glas vin erkände vi båda att det vore fett att gå och se honom eftersom han sjunger som en gud, fast han är ett svin, så då bokade vi järnet. Känner mig så himla peppad på det! Han är så kaxig, harklar sig och går upp på scenoch brer ut sin kagge och sjunger som en porlande tenorbäck.

Nu installerar jag blogg-appen i min telefon, det tror jag blir kult. Och en sak till: Julkalendern? Jag vet inte. Den är lite kul ändå, men jag är fortfarande skeptisk.

/Ingrid

Första advent

Jag är inte trött fast jag bara sovit sex timmar inatt. Jag är lite orolig för min sömn. Jag förstår inte, jag känner mig slut i veckorna fast jag får sova åtta timmar. Så fort jag får sova typ nio, tio timmar som jag gjorde en natt nu i helgen så mår jag så himla mycket bättre. Ibland oroar jag mig också för att jag oroar mig för mycket för min sömn, att jag gör den till ett problem fast den kanske inte är det. Jag vet bara att jag sover bäst när jag är med Teo och nu har jag inte fått göra det på jättelänge så det kanske är därför jag inte känner mig utvilad.

Jag var ute igår och det var mest kul för att jag fick agera wingman till Amanda. En snubbe på Ugglan som alltid är där och spelar rundpingis har spanat in Amanda tre lördagar nu, och Amanda har spanat tillbaka, men INGEN AV DEM HAR KIRRAT BIFF. Så efter att Mandys planer om att låna ut rack och casually droppa kommentarer naturligt hade misslyckats och stängningen var ett faktum så frågade jag henne en sista gång om jag fick fråga om hans nummer. Och hon sa ja men det är ju inte som att du kommer göra det och då GJORDE JAG DET. Han sa att han tycker att hon är jättesöt. Han heter Micke och jag hoppas att det går bra för dom för dom verkade båda jättefina. Eller så skiter det sig och då kommer Amanda ge mig skulden. Shit det har jag inte tänkt på förut. Skulle suga balle. Det var i alla fall en bra kväll. Alva och jag började med att se Brothers Among Wera live. Så jävla bra band, många Rytmusare som man tycker om är med.

<iframe width="480" height="360" src="//www.youtube.com/embed/WmZESuY2Ntw" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Sen pratade jag lite med Amanda om min dödsångest och den senaste rädslan att döden är ett klaustrofobiskt mörker som man är instängd i för evigt. Hon berättade att hon hade dödsångest som femåring och att hon inte ville åka bil då. Jag förstod det.

Jag har haft en asbra helg. Det var bra att jag fick träffa många av mina bästa, känner mig så glad. Jag blir jätteglad av att vara med dem. Alva, Sofia, Amanda, Sonia, Josefina, Ylva, Matilda. Saknade Sigrid och Sara och Linnéa. Och andra Sigrid och Emila och Lisa. Men man kan inte ta alla på en gång, man kan spara lite. Jag var på Skansens julmarknad med Sonia. Träffade ett gammalt nästan ragg där och då undrade vadfan jag ens nästan tänkte. Älskar när det händer.

Och nu är jag här och letade mat i mitt skafferi och fann att min fralla hade möglat i sin plastpåse och att allt i mitt skafferi hade bestämt sig för att ta smak efter den så det blev ingen middag till mig vilket var sorgligt, två sorgliga knäcke istället. Tände första ljuset i min stake och försökte kompensera med lite stämning.

Okej och den här bloggen har helt plötsligt 150 sidvisningar helt utan min förtjänst. Jag vet inte ens vem som läser det här. Har bara sagt till Teo att jag börjat blogga. Hursom välkommen. Som ni märker så är jag inte den mest flitiga, men kul har jag.

/Ingrid

Cancerdrömmar (ånej)

Inatt drömde jag att jag var sjuk i någon virussjukdom som jag inte skulle överleva, och så gick hela natten åt att brottas med dödsångest. Jag hade liksom inte ont, men jag visste att jag skulle kunna dö inom en vecka. Mina föräldrar, min bror och Teo försökte liksom lugna mig men det gick inte så bra. Till slut fick jag försöka trösta dem för att de var ledsna. Jag hade alltså inte så stora problem att gå upp när klockan ringde vid åtta. Jag drömmer sånt där ganska ofta, men igår var det väl för att jag såg ett program som heter döden, döden, döden på SVT och det sög för jag tycker sånt är så jävla jobbigt men jag kan inte stänga av det. Tvingar mig själv lite att kolla för att jag vill kunna klara av det, att möta döden och inte bli panikslagen, och jag tycker att det är lite spännande, men det är psykiskt påfrestande. Jag gör alltid så. Tittar på ett program fast jag tycker att det är lite jobbigt men jag kan inte stänga av. Masochist? Gillar att plåga mig själv? Mums?

Nu håller jag på och övar. INGEN MOTIVATION. GAH. Jag vet inte ens vad jag vill med min övning. Jag blir bättre på att läsa noter, och typ får mer kontakt med stödet, men jag har inga konkreta mål. Måste kirra det. Ikväll åker jag hem!

/Ingrid

Hungrid

Om fem minuter är det luuunch woohohohohooo! Här på Lunnevad är jag en bebis. Frukost vid åtta, mellanmål vid tio, lunch vid tolv, mellanmål vid två, middag vid halv sex, kvällsmål vid åtta. Så underbart.

Det var en vädigt bra helg i Stockholm, och det känns väldigt bra att jag ska åka tillbaka igen på torsdag. Fick en ny läkartid på fredag. Jag har inte en så bra Lunnevadperiod just nu. Jag vill inte öva, jag har en classic Ingrid: höstförkylning så man får ont i halsen men inget mer och jag längtar hem, till lugn och Teo och kompisar. Det är fint i Stockholm. Det var dock svinigt kallt i helgen. På lördagen gick Teo och jag på stan, vi hängde runt kring centralen. Jag köpte ljus å julgrejer, men vi orkade inte så mycket för det var folk överallt. Helgen INNAN löning. Förstår inte det. Fast folk på NK har väl så mycket pengar att det inte spelar någon roll när de får lön. Julhetsen har i alla fall redan börjat, fast vi är inte lika illa som engelsmännen och amerikanerna. När jag och Teo var i London var julhandlingen redan i full gång, vi snackar slutet på oktober. Vi åt lunch på Beijing8. Dumplings serverar de där. Mycket bra vegetarianmat. På lördagkvällen åt vi middag hos Teos mamma med den familjen, det var mysigt och gott. Vi brukar liksom hoppa runt och äta goda middagar hos våra föräldrar på helgerna för att alla vill träffa oss. Underbart bortskämt. På söndagen vaknade vi jättesent. Teo åkte hem och städade och jag gjorde mina läxor. Har varit duktig i helgen och gjort läxor faktiskt. Sen överraskade jag Teo med varm choklad och lussebullar på Mariatorget. Tanken var att vi skulle gå upp på Monteliusvägen och titta på solnedgången (vid tre...) men det blev fel och jag började gråta för att det blev fel med ljuset men vi satt där ändå och det var fint men svinkallt så vi gick därifrån så fort vi var klara och sen åkte jag.. hit.

NU SKA JAG ÄTA. Undrar vad det blir för mat?? Jag gissar på bönor eller sojakorv. Det är det enda man får här. Visste ni att jag betalar 145 spänn om dagen för maten här? Därför ska jag sno med mig lite mjölk från matsalen nu. Som hämnd.

/Ingrid

VM i skeva ögon

Jag är hemma i Stockholm nu och har precis ätit vegoburgare med pommes, pepparsås och sallad till middag. Sjukt fin tillvaro. Idag har jag ätit frukost med mormor och mamma (lämnade hunden och plockade upp bröd och croissanter på valhallabageriet på väg hem) och pratat om ifall kappan som mormor köpt har rätt grå nyans och hur jag egentligen har det på skolan. Sen åkte jag och mamma och gjorde diverse sjukhusärenden. Min läkare var sjuk (host. ironi. host.) så det blev att jag följde med på mammas läkarbesök och sen följde hon med mig när jag skulle vaccineras för gula febern inför Seychellerna. Efter det åkte vi hem och mamma drog iväg å jag satt mest kvar i soffan och tittade på TV, städade mitt rum, gjorde mina läxor och kände inte för så mycket mer när min kompis Thandi ställde in vår fika. Fika alltså, heligt. Jävla väder å dä.

Just nu är jag så himla småputtrande förbannad på Sverigedemokraterna hela tiden. Vilka pajjasar. Speciellt sen jag såg En Skam för Sverige med Magnus Betnér och Soran Ismail. Dom dissekerade deras uttalanden och ställde dem mot varandra till dess att man såg det sjuka och komiska i det. Och att alla fascister, rasister, nazister, extremister och konservativa egentligen bara är väldigt rädda individer i grunden. Det är det som är mest frustrerande. Vi andra vanliga dödliga hanterar våran rädsla med att konfrontera den och resonera med oss själva istället för att ba DET ÄR FAN INVANDRARNAS FEL. Det är så frustrerande att se på när de rädda kalkonerna springer omkring och lämnar kaos efter sig.

/Ingrid

Gardiner

Jag skrev nyss ett jättefint inlägg också råkade jag radera det. Det var väl jätteonödigt.

Jag åker i alla fall hem ikväll. Till Stockholm, Gärdet, baby. Mamma å pappa å hunden å Teo. Å sängen. Jag har inte sovit så bra den här veckan. Distansförhållandet funkar helt okej med tanke på att vi ändå ses rätt ofta men just att sova isär har inte funkat, vi satt ju ihop när vi gick på Birka och sen fortsatte det under sommaren och nu ses vi bara på helgerna. Märkligt. Den här veckan har jag haft svårare att somna än vanligt. Varje gång jag blundar så tror jag att det står en mordisk grudge-brud i sjuhuslinne inkletat i svett, blod och smuts och stirrar på mig vid fönstret. Vid det här laget har jag nog öppnat ögonen och konstaterat att där bara finns

gardiner.

Och dom har jag köpt själv på Hemtex i Östersund.

Må SJ vara med mig på min färd. Älskar hur låg service dom har. Man frågar hur de har tänkt sig att en ska ta sig hem nu när de blivit såpass försenade att man missar sista bussen. Dom ba

DET ÄR INTE VÅRT PROBLEM!!!!!!!1111 (istappar faller runtomkring)

Det är oftast så då att man håller sitt "... jo." för sig själv.

/inkzor

Ingrid Malmén

Jag har bloggat förut. Jag tror att jag började när jag var 13, sen bloggade jag tills förra året. Först var det inkzor.blog.com, sen inkzor.blogspot.com. Anledningen till att det blev just inkzor är för att jag heter Ingrid... och kallas för inkan. Inte längre, men förut. På playahead (ja just det, den gamla ragatan) hette jag inkan13, sen frågade jag mina vänner när jag skulle starta blogg om vad de tyckte att jag skulle heta. Tror att det var min bästis Sonia som kom på inkzor. Det var ju trendigt då. Zor. Jag har funderat på att skriva ut alla inlägg på papper, det skulle nog bli en hel del pärmar, men miljökämpen i mig och mitt tålamod har stoppat det. Är lite rädd för att allt bloggande ska försvinna, man kan inte lita på intranätet nejnej. Det finns liksom inlägg om mitt liv sen 2008. Fatta att ha det som en bank. Bloggen var länge en del av mig. Jag skrev varje dag, ibland fler, hade som mest 100 läsare om dagen. Skrev mystiskt om kärleksäventyr, roliga möten och händelser, radade upp favoritord, förolämpade folk, listade saker, delade musik och bilder (mest på mig själv). Skrev först assow, omg men efter ett tag mer svåra ord (tyckte jag) som fabulöst och enastående. Jag älskade att formulera mig, om saker jag var med om eller om det som fick mig att tycka. Jag tyckte mycket om folk, om politik (miljöpartist), om mina skolor. Mina inlägg kunde bli meterlånga. Jag kan läsa allt och se hur jag växte upp och bekräftelsebehovet blev mindre och mindre.

Sen slutade jag förra hösten.

Mest för att jag inte hade tid. Jag började på en ny skola, Birka folkhögskola uppe i Östersund. Och jag blev kär och det gick inte som det borde ha gått fast det gjorde det ändå tillslut för nu har jag och Teo varit ett par i ett år, men då orkade jag inte skriva mer. Det orkas inte med mitt i allt. Jag minns att det kändes som att jag tappade mina ord, men nu ligger dom på hög i mig, så jag börjar om. Mitt riktiga namn är Ingrid Malmén. Det ville jag inte använda förut för det var för privat och farligt att droppa sådär utan eftertanke på internet, men nu finns en ju överallt så det är lika bra att återta ens namn själv. Det ska bli spännande att se vad det blir av det här.

Jag ska gå och inte äta lunch för det är kålpudding idag. Knäckemacksmecka here I come.

/Ingrid