Viktigt

När jag var 14 15 16 så kändes som att jag sköljdes över att vågor med orättvisor och saker som jag borde ändra på i världen. Det känns som att jag var konstant upprörd. Jag tog debatter i skolan och hemma vid middagsbordet och benade ut vad jag tycker om saker och ting. Här är några viktiga frågor, eller ämnen, som har blivit viktiga i mitt liv:

Klimatet:
Jag är övertygad om världen borde göra allt de kan för att stoppa klimatförändringarna. Jag är uppriktigt ultrabesviken på alla världens ledare för att det inte går fortare, för jag är också övertygad om att de stora förändringarna bör komma ovanifrån. Det krävs reformer och riktat arbete från staten,
skatter, satsningar på miljövänliga produkter, transporter och energikällor. Individer, vi gör så gott vi kan. Vi fortsätter med energilampor och källsortering, men de stora förändringarna måste ske nu och vi är fortfarande en del i ett system som inte funkar. Jag gick med i Grön Ungdom som 16åring och jag är övertygad att alla måste engagera sig så mycket som de kan, och göra så mycket vi kan för att förhindra att denna katastrof som vi orsakat vår jord förhindras fortsätta.

(Detta leder mig in på:) Vegetarianism:
Jag blev vegetarian för fyra år sedan. Jag är vegetarian eftersom köttindustrin ser ut som den gör. Det har blivit en industri. Det är varken bra för djuren eller klimatet. Vi äter aldeles för mycket kött och förväntar oss att kött ska vara billigare än det egentligen är. Om man tittar på inflationen så har köttpriserna inte hängt med i relation till andra matvaror. Så länge alla andra äter så mycket, kasst kött tänker jag att jag avstår. Jag har även valt att avstå från "bra" kött eftersom jag tror att min mage skulle säga ett bestämt nej om jag åt kött ibland. Sen jag blev vegetarian har det bara känts mer och mer som rätt beslut. Varje gång det är häst i hamburgaren, larver i fläskfilén eller när det kommer fram nya bilder på hemska förhållanden på grisfarmar känns det bara skönt att slippa vara en del av hela den grejen. Jag har tagit ställning. Jag tycker numera att det känns konstigt att tugga på kött (har gjort det en gång sen jag blev veg och det var nu innan jul som jag smakade en bit älg som Teos pappa skjutit i Dalarna) och jag vet inte om jag kommer börja äta kött någonsin igen. Idealet skulle vara om man fick en liten bondgård man kunde odla och föda upp allt på själv. Då, kanske.

Feminism:
Jag är feminist och har alltid varit och kommer alltid att vara. Inget jävla tjafs om jämställdhet istället för feminism. Feminism är jämställdhet. Feminism är kampen. Vi har så mycket att tacka feminismen för (rösträtt, dagis, byxor). Vi är inte ett gäng fradgatuggande, håriga flator (även om dessa gärna får vara en del i kampen om de vill). Feminismen tillhör alla, feminismen behöver alla. Alla skulle vinna på feminism. Det finns så mycket att nämna här att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Välmående, ekonomiskt. Fria individer i sinnet gör allt möjligt för alla. Vi ger aldrig upp. Jag ska fortsätta vara den där bruden som skapar dålig stämning när hon till exempel ifrågasätter varför det är så JÄVLA KUL ATT NÅN SNUBBE KLÄR UT SIG TILL TJEJ. Det känns som att vi människor har satt fast oss själva i onödiga kedjor, dessa normer som bara begränsar oss. Jag blir så arg på att folk är för bekväma för att ens våga synliggöra normerna. Som inte ens har funderat på det. VADÅ FÅR MAN INTE HA SMINK ELLER JO DET ÄR KLART MAN FÅR. Men har du funderat på varför du har smink, varför du vill bygga muskler? Gör det och bestäm dig sen för vad du egentligen tycker. Våga bryt. Alla är så himla rädda för vad som skulle hända om man slutade definera folk. Killar som inte vill släppa taget om sina mansprivilegier, kvinnor som inte vågar sticka ut. Enligt fittstim får man inte ens prata om det här för saker som HEN tar bort fokus från lika löner och våldtäkter. Jag förstår inte detta. Allt är en del av det patriarkala förtrycket. Allt tillhör samma kamp. Jag har alltid blivit retad för att jag är tjej och tar mycket plats. Jag stör folk och jag kommer fortsätta med det för jag är inte rädd för att rubba era små världar.

(detta leder mig in på)Ätstörningar/sund livsstil:
Jag har haft ett ätstört beteende kring mat och jag har flera vänner som har lidit och lider av det. Alla dessa är kvinnor. Jag är övertygad om att de normer och krav vi ställer på kvinnors kroppar är helt orimliga, och att våra skönhetsideal måste ändras så att vi kan få må bra och vara precis så som vi är. För mig är det en tankestrid som pågår i mitt huvud varje dag, huruvida jag duger eller inte, endast baserat på mitt utseende. Det är förjävligt och tar upp för mycket tankeverksamhet. Som det ser ut nu så äter jag nyttigt (som jag tycker bäst om: mycket grönsaker, fiberrika kolhydrater, stadig mängd protein och bra fetter, men framför allt: tills jag blir mätt!), men äter också godis och chips ibland om jag vill, samt tränar regelbundet löpning och i gym. Det funkar för mig och är för mig den sundaste inställning jag haft hittills i mitt liv. Jag tror jag väger 70 kilo nu. Jag har vägt 65 och jag har vägt 73. När jag vägde 65 unnade jag mig ingenting, hade gjort slut med min dåvarande pojkvän och vägde mig varje morgon för att hålla koll på vikten. Straffade mig själv genom att äta mindre om vågen visade för mycket. Jag höll in magen jämt. Jag mådde jättedåligt. När jag vägde 73 hade jag gått på folkis i ett år och ätit kladdkaka och hembakt bröd för många gånger och trivdes inte alls med min kropp. Nu har jag gått ner lite av den vikten genom att helt enkelt sluta äta för mycket skräp och röra på mig mer, utan att ta bort något jag tycker om eller träna tills jag stupar för den delen. Allt är bara skönt, inklusive min kropp som inte är benig utan bara mjuk. Man ska ta hand om sig själv. Jag hatar rökning eller nikotinmissbruk överlag, energidrycker, färdigmat och annan fet skit med massa tillsatser. Var rädd om din kropp liksom.


Kreativitet:
Musik är en av de bästa sakerna med livet. Musik gör mig lycklig. Det är fantastiskt att få använda musik som ett kreativt uttrycksmedel, och att få ta del av den energin som musik ger en. Teater likaså. Att få götta in sig i en roll och genom den beröra. Måla också, konst, dans, herregud. Älskar kreativiteten i oss människor. Länge leve.

Vänstersocialism:
Jag är övertygad om att socialism är den bästa ideologin och att vi människor som lever tillsammans i vårt samhälle gynnas mest av den. En för alla, alla för en. Dela på det mesta, göra det bästa av varje människa, ta hand om varandra, inkludera alla och uppskatta alla för det vi gör. Att vi styr tillsammans genom demokratin, och äger tillsammans genom staten. Att inte låta pengar styra världen utan att låta välfärden göra det. Att sluta sträva efter tillväxt utan sträva efter välmående. 6 timmars arbetsdag, javisst. Skitbra för arbetslösheten och folk med för tung arbetsbörda. Det är ingen slump att stressrelaterade sjukdomar har blivit så vanliga. Vi är alla lika mycket värda och vi är alla lika vackra.

(vilket leder mig in på)Människosyn:
Jag har lärt mig den hårda vägen att en (obs obs obvious) inte ska döma folk för fort, helst inte över huvud taget. Människor man inte känner så starkt för förtjänar ömhet. En ska vara öm mot de flesta människor, det vinner man i längden på. Ömheten får man tillbaka. Och lyssna. Jag har märkt att de flesta människor har något de behöver prata om och jag lyssnar gärna på det och försöker hjälpa så gott jag kan. Vi är självklart lika mycket värda, allihopa, och jag hoppas att Sverigedemokraterna någon dag bara ska vakna upp och förstå att dom är dumma i huvudet och bara hoppa av allihopa.


Nu har jag delat med mig av några viktiga frågor för mig, men verkligen inte alla (till exempel trafficking, skolan, djurrättsfrågor och mitt intresse för att skriva har jag inte tagit upp). Jag kände bara att det var viktigt för mig att skriva av mig om det här. På senaste tiden har jag tappat min gnista. Jag diskuterar inte med folk längre, jag orkar inte förklara för folk hur dumma i huvudet de är. Jag vill liksom inte prata om det, men det var ju så att de som pratade med mig är den främsta anledningen till att jag idag har de åsikterna jag har. Tack vare dom mår jag bättre och vet vad jag tycker och varför. Jag måste fortsätta säga ifrån, ta debatten och stå för det jag tycker. Det är nyttigt att argumentera för sin sak, då får en åter igen fundera ett extra varv på varför man tycker som man gör, så att man kan förklara det för andra.

/Ingrid