Jag är för musiken och inget annat

Jag försöker att hålla uppe någon slags barriär gentemot sökningspressen. Det är sista folkisen nu. Fridhem. Jag har aldrig varit där och bara tanken på att åka dit gör mig nervös för man ska åka nåt himla pågatåg sen ska man hoppa på nån himla buss i Teckomatorp för att komma till hålan Svalöv där det ska skjuda av jazzframtiden. Det är lika sjukt varje gång. Mitt ute i ingenstans ligger folkismetropoler som Skurup, Fridhem, Birka, Lunnevad. Folk frågar de som kom in på både Skurup och Ackis: Hur tänker du?? (Hur ska jag tänka då?) Folk hamnar högt upp på reservlistan men det räcker inte för att dölja besvikelsen över att de inte kom in. Den blir nästan värre. "Om jag bara hade..", "Det är ju så nära", osv.

Hur ska jag ens orka gå in i på söket och mota bort tankar som tänk om hon sjunger bättre och kommer in, hur ska jag vara glad för hennes skull då, tänk om de tycker det här är tråkigt, tänk om jag kommer sjunga surt nu. Jag är förkyld. Sådär lagom som jag blir, jag tappar inte rösten men kontrollen blir sämre och det låter ank-igt. Jag vill komma in så jag kan få fortsätta, jag vill inte komma in så jag kan få slappna av och göra något annat, jag vill komma in så jag inte hamnar utanför och glöms bort och tappar allt, jag vill inte komma in så jag kan vara med Teo och starta något eget med honom där jag vet att resterna som ligger i vasken är efter middagsdisken och då åt vi linssoppa. Jag vill bara må bra. Jag vill musicera med folk som lyssnar, jag vill skapa. Jag vill inte stå och sjunga himla softly och försöka få fram mig i det för det är inte roligt. Det är inte jazz för mig. Ibland kanske. Det hänger väldigt mycket på vilka jag spelar med.

Jag i alla fall tänkt inför den här sökningen att de får ta mig om de vill ha mig. Jag orkar inte öva nämnvärt på låtar jag redan kan för att få in några sjuka licks. Det blir som det blir. Men likförbannat nu när det närmar sig kommer prestigen och jag vill gå vidare till andra omgången för jag vill känna att de tycker att jag är bra. Jag vill vara den bästa. Jag ska bara försöka tänka att jag är som jag är och jag är för musiken och inget annat. Jag är värd att lyssnas på. Och jag är den som lyssnar.

/Ingrid