Att åka tåg startar tankarna. Åker igenom mellansverige och åker igenom alla liv och öden. Och mitt öde åker med mig mot något jag inte vet om. Än. Det gör mig blödig. Hela hösten och halva våren har jag bott i Stockholm med Teo. Jag har övat, jobbat, hängt med kompisar, tränat. Jag har samlat på mig hopp.
Och att sedan bli bitter låter så småsint, så egocentriskt, okristet, oviktigt.
Jag är ovikig i sammanhanget. Jag står inte med på listan.
Och jag börjar fråga mig själv:
Är det värt det?
Är min sång opersonlig, tråkig, oinspirerande?
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra sen?
Vill jag det här tillräckligt mycket?
Är jag värd det här?
Vi har pratat om att det är tråkigt, att dom inte vet vad dom missar, att dom söker något annat.
Jag har slutat sjunga, börjat öva. Slutat spela med vänner, sitter med iReal. Övar à vista 20 minuter om dagen, skriver inte musik.
Hur gick det i Göteborg?
Sådär, jag gick inte vidare. (Varpå jag grät i 4 timmar till mina enda ord: Jag orkar inte det här.)
/Ingrid
torsdag 26 februari 2015
fredag 30 maj 2014
Stillhet i tomhet
Jag tror ibland att jag inte kan andas. Nu var det inte så konstigt kanske. Anna-Sara dog imorse. Jag är i sorg. Hon kom till mig och lyssnade på min turnégrupps första spelning i Norrköping. Då hade hon precis fått reda på att cancern var tillbaka. Vi var vänner men inte så nära, hon berättade ändå precis innan spelningen skulle börja för hon kände att jag kunde klara av det. Alla gör inte det, sa hon. Och nu vill hon att vi ska fira livet. Det skulle vi göra när hon dött. Det är ett tungt krav, men vi ska försöka. Det är tungt att andas. Dagen är grå och det är skönt. Det har aldrig varit så stilla på den här skolan som nu. Precis innan vi slutar här sluts cirkeln.
/Ingrid
/Ingrid
tisdag 22 april 2014
Jag är för musiken och inget annat
Jag försöker att hålla uppe någon slags barriär gentemot sökningspressen. Det är sista folkisen nu. Fridhem. Jag har aldrig varit där och bara tanken på att åka dit gör mig nervös för man ska åka nåt himla pågatåg sen ska man hoppa på nån himla buss i Teckomatorp för att komma till hålan Svalöv där det ska skjuda av jazzframtiden. Det är lika sjukt varje gång. Mitt ute i ingenstans ligger folkismetropoler som Skurup, Fridhem, Birka, Lunnevad. Folk frågar de som kom in på både Skurup och Ackis: Hur tänker du?? (Hur ska jag tänka då?) Folk hamnar högt upp på reservlistan men det räcker inte för att dölja besvikelsen över att de inte kom in. Den blir nästan värre. "Om jag bara hade..", "Det är ju så nära", osv.
Hur ska jag ens orka gå in i på söket och mota bort tankar som tänk om hon sjunger bättre och kommer in, hur ska jag vara glad för hennes skull då, tänk om de tycker det här är tråkigt, tänk om jag kommer sjunga surt nu. Jag är förkyld. Sådär lagom som jag blir, jag tappar inte rösten men kontrollen blir sämre och det låter ank-igt. Jag vill komma in så jag kan få fortsätta, jag vill inte komma in så jag kan få slappna av och göra något annat, jag vill komma in så jag inte hamnar utanför och glöms bort och tappar allt, jag vill inte komma in så jag kan vara med Teo och starta något eget med honom där jag vet att resterna som ligger i vasken är efter middagsdisken och då åt vi linssoppa. Jag vill bara må bra. Jag vill musicera med folk som lyssnar, jag vill skapa. Jag vill inte stå och sjunga himla softly och försöka få fram mig i det för det är inte roligt. Det är inte jazz för mig. Ibland kanske. Det hänger väldigt mycket på vilka jag spelar med.
Jag i alla fall tänkt inför den här sökningen att de får ta mig om de vill ha mig. Jag orkar inte öva nämnvärt på låtar jag redan kan för att få in några sjuka licks. Det blir som det blir. Men likförbannat nu när det närmar sig kommer prestigen och jag vill gå vidare till andra omgången för jag vill känna att de tycker att jag är bra. Jag vill vara den bästa. Jag ska bara försöka tänka att jag är som jag är och jag är för musiken och inget annat. Jag är värd att lyssnas på. Och jag är den som lyssnar.
/Ingrid
Hur ska jag ens orka gå in i på söket och mota bort tankar som tänk om hon sjunger bättre och kommer in, hur ska jag vara glad för hennes skull då, tänk om de tycker det här är tråkigt, tänk om jag kommer sjunga surt nu. Jag är förkyld. Sådär lagom som jag blir, jag tappar inte rösten men kontrollen blir sämre och det låter ank-igt. Jag vill komma in så jag kan få fortsätta, jag vill inte komma in så jag kan få slappna av och göra något annat, jag vill komma in så jag inte hamnar utanför och glöms bort och tappar allt, jag vill inte komma in så jag kan vara med Teo och starta något eget med honom där jag vet att resterna som ligger i vasken är efter middagsdisken och då åt vi linssoppa. Jag vill bara må bra. Jag vill musicera med folk som lyssnar, jag vill skapa. Jag vill inte stå och sjunga himla softly och försöka få fram mig i det för det är inte roligt. Det är inte jazz för mig. Ibland kanske. Det hänger väldigt mycket på vilka jag spelar med.
Jag i alla fall tänkt inför den här sökningen att de får ta mig om de vill ha mig. Jag orkar inte öva nämnvärt på låtar jag redan kan för att få in några sjuka licks. Det blir som det blir. Men likförbannat nu när det närmar sig kommer prestigen och jag vill gå vidare till andra omgången för jag vill känna att de tycker att jag är bra. Jag vill vara den bästa. Jag ska bara försöka tänka att jag är som jag är och jag är för musiken och inget annat. Jag är värd att lyssnas på. Och jag är den som lyssnar.
/Ingrid
måndag 14 april 2014
Känslobomber i varje knopp
Åh ljuvliga vår. Varje år kantas den av sammanbrott och känslomässiga berg- och dalbanor. Kom du in? JA! NEJ! WÄ! Har du fått sommarjobb? NEJ! KANSKE! JA! YES! Vad ska du göra nästa år? VET INTE! Vad ska du göra i sommar? JAG HAR INGA PENGAR!
Hur klarar alla andra av det här? Teo vädjar åt mig att jag ska ta det lugnt. Vi går på bio! Mamma och pappa betalar.
/Ingrid
Hur klarar alla andra av det här? Teo vädjar åt mig att jag ska ta det lugnt. Vi går på bio! Mamma och pappa betalar.
/Ingrid
tisdag 8 april 2014
Oduglig?
http://hejkroppen.tumblr.com/post/62501120275/10-better-body-affirmations-for-young-women-1
http://internal-acceptance-movement.tumblr.com/post/55284456821
När jag får PMS får jag också dålig självbild. Jag känner mig fet och ful och deprimerad. Det är sjukt jobbigt. Där är två länkar jag hittade nu som jag fann tröst i.
Det är en grå och regnig dag idag. Jag vaknade, åt frukost, gick på jazzlyssning och gick sen och la mig igen och sov till tolv. Vaknade av att telefonen ringde och blev blixtintervjuad av en som jobbade på teleperformance och som tyckte att jag skulle jobba på deras kundtjänst och bokade in mig på en intervju på tisdag. Tvek på den alltså. Dock visk visk tjänar man tydligen 16000 i månaden men man ska ändå hålla på och ba "Ja men du har ju köpt den här så du kanske vill köpa lite mer typ det här" och få provision och bara nej. Jag fick inte jobbet på Goodstore heller. Det valde att gå vidare med annan sökande. Det gör mig sjukt ledsen. Jag var sjukt kvalificerad för det jobbet och hade gjort det jobbet svinbra. De fattar inte vad de går miste om. Så jag blev ledsen. Mardrömsscenariot är ett ångestframkallande sommarjobb och att tvingas bo hos mormor när mamma och pappa flyttar för att vi inte kommer hitta någon lägenhet. Det är ju bra att jag vet vad jag inte vill. Jag ska söka fler sommarjobb på påsklovet. Det känns bara så omöjligt att få ett jobb som man skulle tycka var lite lite kul. Var är alla Filippa K-jobb? Ekologiska matbutiker? Hendagis? Varför svarar ingen mig? Är jag så oduglig?
Sen övade jag lite efter lunch. Jag blev obehörig i Malmö. Nu ska jag söka Fridhem. Jag vet inte vad jag håller på med. Jag vill inte gå kvar på Lunnevad, men om jag inte går någon skola till hösten känns det som att jag kommer tappa allt. Framför allt teorimässigt. Vill inte. Det kommer inte bli så. Jag kommer ta privatlektioner av Gunilla och köpa massor med bra jazzböcker (realbooks, vocal improvisation, teori) som kommer leda mig genom ett stormande hav av frihet som är så läskigt för det vet jag ingenting om.
/Ingrid
http://internal-acceptance-movement.tumblr.com/post/55284456821
När jag får PMS får jag också dålig självbild. Jag känner mig fet och ful och deprimerad. Det är sjukt jobbigt. Där är två länkar jag hittade nu som jag fann tröst i.
Det är en grå och regnig dag idag. Jag vaknade, åt frukost, gick på jazzlyssning och gick sen och la mig igen och sov till tolv. Vaknade av att telefonen ringde och blev blixtintervjuad av en som jobbade på teleperformance och som tyckte att jag skulle jobba på deras kundtjänst och bokade in mig på en intervju på tisdag. Tvek på den alltså. Dock visk visk tjänar man tydligen 16000 i månaden men man ska ändå hålla på och ba "Ja men du har ju köpt den här så du kanske vill köpa lite mer typ det här" och få provision och bara nej. Jag fick inte jobbet på Goodstore heller. Det valde att gå vidare med annan sökande. Det gör mig sjukt ledsen. Jag var sjukt kvalificerad för det jobbet och hade gjort det jobbet svinbra. De fattar inte vad de går miste om. Så jag blev ledsen. Mardrömsscenariot är ett ångestframkallande sommarjobb och att tvingas bo hos mormor när mamma och pappa flyttar för att vi inte kommer hitta någon lägenhet. Det är ju bra att jag vet vad jag inte vill. Jag ska söka fler sommarjobb på påsklovet. Det känns bara så omöjligt att få ett jobb som man skulle tycka var lite lite kul. Var är alla Filippa K-jobb? Ekologiska matbutiker? Hendagis? Varför svarar ingen mig? Är jag så oduglig?
Sen övade jag lite efter lunch. Jag blev obehörig i Malmö. Nu ska jag söka Fridhem. Jag vet inte vad jag håller på med. Jag vill inte gå kvar på Lunnevad, men om jag inte går någon skola till hösten känns det som att jag kommer tappa allt. Framför allt teorimässigt. Vill inte. Det kommer inte bli så. Jag kommer ta privatlektioner av Gunilla och köpa massor med bra jazzböcker (realbooks, vocal improvisation, teori) som kommer leda mig genom ett stormande hav av frihet som är så läskigt för det vet jag ingenting om.
/Ingrid
fredag 21 mars 2014
Feminism och tro
Feminismen är ingen åsikt det är kunskap.
Tro är ingen åsikt det är tro.
Tro är inte kunskap.
Det ena har inget med det andra att göra.
Jag tror inte på Gud, än. Ändå skriver jag Gud med stort G. Jag respekterar folk som tror, men att vara feminist och att tro är inget en kan likställa. En är sin tro, och lever med den övertygelsen. Feminismen är ingen övertygelse, det är fakta. Tro är aldrig fakta, kan inte heller vara fakta. Sen kan en ju inte diskutera det här från början för då kommer den som tror att säga "Jo, det är fakta" och så kan man inte säga emot för det är det FÖR DEN, MEN att samhället är ojämlikt finns rakt framför näsan på oss. Det handlar om samhället. Vår gemensamma verklighet på jorden, inte din egna gudstro.
/Ingrid
Tro är ingen åsikt det är tro.
Tro är inte kunskap.
Det ena har inget med det andra att göra.
Jag tror inte på Gud, än. Ändå skriver jag Gud med stort G. Jag respekterar folk som tror, men att vara feminist och att tro är inget en kan likställa. En är sin tro, och lever med den övertygelsen. Feminismen är ingen övertygelse, det är fakta. Tro är aldrig fakta, kan inte heller vara fakta. Sen kan en ju inte diskutera det här från början för då kommer den som tror att säga "Jo, det är fakta" och så kan man inte säga emot för det är det FÖR DEN, MEN att samhället är ojämlikt finns rakt framför näsan på oss. Det handlar om samhället. Vår gemensamma verklighet på jorden, inte din egna gudstro.
/Ingrid
onsdag 19 mars 2014
Shai, Nir, Very Early, går du jazz eller?
Nir Felders nya skiva Golden Age är riktigt bra alltså. Najs stuff. Idag är det bra med mig. Jag har kommit tillbaka från förra veckan som var ett skämt till vecka. PMS, nyligen återvänd till Lunne och därmed efter på ALLT och ny låt: VERY EARLY. Vilken jävla låt. Fin, men jävla jävel till låt. Åh. Jag börjar få pli på 'na men i början fick den mig att vilja byta instrument. Varför spelade jag inte bara piano från början? Så kul att spela piano. Spelar Billie's bounce nu på bi-pianot. För övrigt på topp tre av mest värt det här året på Lunne. (Sångundervisningen, bi-pianot, gymmet) (eller kanske kompisar, sångundervisningen, bi-piano) (skitsamma) Har lärt mig svinmycket och känner mig sjukt kaxig när jag spelar walking base till Autumn Leaves.
För övrigt sjukt besviken på Rytmus som går tillbaka x antal steg i utvecklingen och rekryterar bland sina elever åt ett skivbolag som ska starta en tjejgrupp. Måste ni? Helt seriöst. Tjejgrupp. Vad är ens det. Jag blir så arg, jag orkar inte med den här skiten, jag avgår. Är det det målet ni ska ha för alla stackars sångbrudar ni är tvugna att ta in för att fylla era klasser med tack vare Academedia och som ni sen knappt kan undervisa ordentligt. Sex sångare i en ensemble är ju ett skämt det med.
Lever också på energi från Shai Maestro Trios konsert i måndags. Vi fick gå på en clinic med skolan innan också och jag ba "jaaag känner DOMM EHRMAGERD". Nej. Men lite. Det var jättekul att träffa dom igen. De när mig med värdefull energi och kraft och mod att våga och orka fortsätta hålla på med musik, för det krävs. Inom jazz, som en genom improvisationen blir så sårbar, är det extra viktigt att lyssna på musik och påminna sig om varför man gav sig in på det här från början.. när man står och försöker förstå hur Very Early ens kan existera och fungera som låt och att folk kan spela den. Känns helt sjukt att de bryr sig om mig och peppar mig att fortsätta göra det jag gör och tycker att det är viktigt. Är så tacksam.
/Ingrid
För övrigt sjukt besviken på Rytmus som går tillbaka x antal steg i utvecklingen och rekryterar bland sina elever åt ett skivbolag som ska starta en tjejgrupp. Måste ni? Helt seriöst. Tjejgrupp. Vad är ens det. Jag blir så arg, jag orkar inte med den här skiten, jag avgår. Är det det målet ni ska ha för alla stackars sångbrudar ni är tvugna att ta in för att fylla era klasser med tack vare Academedia och som ni sen knappt kan undervisa ordentligt. Sex sångare i en ensemble är ju ett skämt det med.
Lever också på energi från Shai Maestro Trios konsert i måndags. Vi fick gå på en clinic med skolan innan också och jag ba "jaaag känner DOMM EHRMAGERD". Nej. Men lite. Det var jättekul att träffa dom igen. De när mig med värdefull energi och kraft och mod att våga och orka fortsätta hålla på med musik, för det krävs. Inom jazz, som en genom improvisationen blir så sårbar, är det extra viktigt att lyssna på musik och påminna sig om varför man gav sig in på det här från början.. när man står och försöker förstå hur Very Early ens kan existera och fungera som låt och att folk kan spela den. Känns helt sjukt att de bryr sig om mig och peppar mig att fortsätta göra det jag gör och tycker att det är viktigt. Är så tacksam.
/Ingrid
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)