Jag har bloggat förut. Jag tror att jag började när jag var 13, sen bloggade jag tills förra året. Först var det inkzor.blog.com, sen inkzor.blogspot.com. Anledningen till att det blev just inkzor är för att jag heter Ingrid... och kallas för inkan. Inte längre, men förut. På playahead (ja just det, den gamla ragatan) hette jag inkan13, sen frågade jag mina vänner när jag skulle starta blogg om vad de tyckte att jag skulle heta. Tror att det var min bästis Sonia som kom på inkzor. Det var ju trendigt då. Zor. Jag har funderat på att skriva ut alla inlägg på papper, det skulle nog bli en hel del pärmar, men miljökämpen i mig och mitt tålamod har stoppat det. Är lite rädd för att allt bloggande ska försvinna, man kan inte lita på intranätet nejnej. Det finns liksom inlägg om mitt liv sen 2008. Fatta att ha det som en bank. Bloggen var länge en del av mig. Jag skrev varje dag, ibland fler, hade som mest 100 läsare om dagen. Skrev mystiskt om kärleksäventyr, roliga möten och händelser, radade upp favoritord, förolämpade folk, listade saker, delade musik och bilder (mest på mig själv). Skrev först assow, omg men efter ett tag mer svåra ord (tyckte jag) som fabulöst och enastående. Jag älskade att formulera mig, om saker jag var med om eller om det som fick mig att tycka. Jag tyckte mycket om folk, om politik (miljöpartist), om mina skolor. Mina inlägg kunde bli meterlånga. Jag kan läsa allt och se hur jag växte upp och bekräftelsebehovet blev mindre och mindre.
Sen slutade jag förra hösten.
Mest för att jag inte hade tid. Jag började på en ny skola, Birka folkhögskola uppe i Östersund. Och jag blev kär och det gick inte som det borde ha gått fast det gjorde det ändå tillslut för nu har jag och Teo varit ett par i ett år, men då orkade jag inte skriva mer. Det orkas inte med mitt i allt. Jag minns att det kändes som att jag tappade mina ord, men nu ligger dom på hög i mig, så jag börjar om. Mitt riktiga namn är Ingrid Malmén. Det ville jag inte använda förut för det var för privat och farligt att droppa sådär utan eftertanke på internet, men nu finns en ju överallt så det är lika bra att återta ens namn själv. Det ska bli spännande att se vad det blir av det här.
Jag ska gå och inte äta lunch för det är kålpudding idag. Knäckemacksmecka here I come.
/Ingrid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar