Jag är hemma i Stockholm nu och har precis ätit vegoburgare med pommes, pepparsås och sallad till middag. Sjukt fin tillvaro. Idag har jag ätit frukost med mormor och mamma (lämnade hunden och plockade upp bröd och croissanter på valhallabageriet på väg hem) och pratat om ifall kappan som mormor köpt har rätt grå nyans och hur jag egentligen har det på skolan. Sen åkte jag och mamma och gjorde diverse sjukhusärenden. Min läkare var sjuk (host. ironi. host.) så det blev att jag följde med på mammas läkarbesök och sen följde hon med mig när jag skulle vaccineras för gula febern inför Seychellerna. Efter det åkte vi hem och mamma drog iväg å jag satt mest kvar i soffan och tittade på TV, städade mitt rum, gjorde mina läxor och kände inte för så mycket mer när min kompis Thandi ställde in vår fika. Fika alltså, heligt. Jävla väder å dä.
Just nu är jag så himla småputtrande förbannad på Sverigedemokraterna hela tiden. Vilka pajjasar. Speciellt sen jag såg En Skam för Sverige med Magnus Betnér och Soran Ismail. Dom dissekerade deras uttalanden och ställde dem mot varandra till dess att man såg det sjuka och komiska i det. Och att alla fascister, rasister, nazister, extremister och konservativa egentligen bara är väldigt rädda individer i grunden. Det är det som är mest frustrerande. Vi andra vanliga dödliga hanterar våran rädsla med att konfrontera den och resonera med oss själva istället för att ba DET ÄR FAN INVANDRARNAS FEL. Det är så frustrerande att se på när de rädda kalkonerna springer omkring och lämnar kaos efter sig.
/Ingrid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar